Det jag starkt vill påpeka är att för mig är tekniken underordnad det konceptuella och formgivande i arbetet. De tekniker jag använder mig av i mitt skapande har jag lärt mig under tiden jag arbetat fram hur jag kan uttrycka det jag vill genom min konst. Med andra ord så har det konceptuella lett mig fram till dessa tekniker.

I mina arbeten kombinerar jag tre skilda arbetstekniker, hyttarbete, ugnsformning och slipning, som var och en kräver sina praktiska och teoretiska kunskaper.

Först gör jag alla små ”fyrkanter / pusselbitar / allsorts lakrits-godis” som på fackspråk kallas att göra murrinis.

Murrini är en gammal italiensk teknik som romarna hämtade från Egypten i tiden kring Kristi födelse.
Avsikten med glaset och tekniken då var att likna värdefull ädelsten.

För att göra mina murrini behöver jag färgade planglas-skivor. Jag köper glaset från ett företag i USA (Bullseye) som arbetat fram ett kompatibelt system för färgat glas (vilket betyder att glaset inte ska spricka vid kontakt mellan olika färger). Jag skär upp glaset och staplar det i block.

Glaset sätts i ugn för att sakta värmas upp och smälta ihop.

Efter att ha plockat upp det ihopsmälta blocket på en järnstång (spik), så börjar den långa processen att jobba in värme och pressa ut luftbubblor.

Efter ca 15 minuters arbete i hyttan är det klart att dra ut blocket till en ca 1.5 meter lång glasstång. Är glaset för varmt hamnar allt på golvet, är det för kallt går det inte att dra ut.

Denna glasstång sätts i avspänningsugnen för att sakta gå ner till rumstemperatur.

Jag skär upp glasstången i små murrini-bitar som jag sedan pusslar ihop och smälter samman igen.
Detta kallas fusing.

Slipning, gravering, etsning, polering. Här försvinner 1 kg glas vid slipning och bearbetning av ytan för bl.a. struktur och ljus absorption (i motsats till den oslipade ljus-reflekterande ytan).

Den fjärde gången i ugnen böjs glaset till sin slutliga form (kallas slumping).

Dessa kärl har jag blåst och format i min glas studio genom att göra en sk. traditionell murrini pick-up. De får sin slutliga struktur via slipning. Ibland plockar jag på ett liknande sätt upp en ugnsformad platta genom en teknik som utvecklats i Australien, kallad ”roll-up”. Jag har ingen glasugn / degel med flytande glasmassa utan arbetar från kallt Bullseye glas som sakta värms upp till flytande i invärmningsugnen.

Efter att ha puzzlat ihop mina murrinibitar på en ”ferro” så plockar jag upp den från en förvärmd ugn med en ”pastorale” – en typ av gaffel. Jag värmer in plattan i invärmningsugnen.

Varma murrinibitar pressas / klistras ihop till en rektangulär platta.

Denna platta rullar jag sedan upp på blåspipan.

Jag nyper ihop kanterna till en cylinder…

…och sluter bubblan.

Nu börjar traditionell glasblåsning då glaset värms in och formas.

Min assistent kommer med en puntel som sätts i botten av kärlet. Nu kan glaset knackas av blåspipan och öppnas.

Färdigt resultat efter slipning.